Hej människor! Det här känns lite konstigt har inte suttit och skrivit ett inlägg på cirka ett och ett halvt år. Så detta inlägg blir ett litet catch up inlägg. 

Det har hänt väldigt mycket sen sist! Har börjat i en ny skola, sålt Noblesse (hon åkte idag :( ) och även en ny ponny har till kommit till våran familj. 

Måste först berätta lite om vad som hänt med Noblesse och den nya. Det började med att jag växte. Bajs! Noblesse blev förliten.Det fanns bara två alternativ, såga av en bit av benen och sy ihop dem igen, eller byta ut N mot en större ponny. Det bästa alternativet för mig var att byta ut N mot en större ponny. Beslutet var tufft, men det fanns inget annat att göra. Jag ( om jag ska vara riktigt ärlig så hade jag redan kollat lite på en till ponny, men det låter bättre om jag skriver att jag började leta när vi bestämde oss för att sälja N) började kolla runt lite på annonser. Hittade några som var lite halvt intresanta. En dag (det där lät som början på värsta historien) så fick mamma ett sms med en länk från min förra lärare (hennes dotter har häst i stallet brevid och är min kompis, så det var inte så konstig som det låter), hon skrev även i smset: Hej! ni leteade lite efter d-ponny eller hur?

Länken var en annons, på en vit, 13årig valack, som hade gått LA med ägaren och MSVB med förra ägaren. Det ägarna hade skrivit om honom lät väldgit trevligt och vi bestämde oss för att åka och prova. Mamma, systersnäll och jag åkte för att titta på ponnyn. Vi gick in i ett stall och där stod minsan en vit ponny. Den var ganska grov och utseendet var inte vad jag hade tänkt mig. Den stod helt stilla i gången, nästan sov. Jag tänkte direkt att detta var inte en snabb, tävlings ponny (som jag vill ha). Men det är ju ändå kul att rida/hoppa, även fast den kanske inte kommer vara min den ponny vi till slut köperär. Det var inte heller den modellen på ponny jag hade tänkt mig. Det skadar inte att prova. Vi gick tillsammans till ridhuset. Ägaren hoppade upp och det såg okej ut. Var fortfarande tveksam om detta var min dröm ponny.Ägaren hoppade lite och jag blev lite mera intresserad. Ponnyn fick lite fräs och öronen vart spetssade. Vi bytte och jag hoppade upp. Oj, ponnyn gick inte som jag tänkt mig. Huvudet ganska högt upp och den var ganska stressade (ägarna hade förvarnat att den inte var van vid att andra satt på den, såg jag var beredd på en stressad, lite springig ponny). Det känndes så där. Hade efter cirka 10min fått honom att ta det rätt så lugnt. Jag styrde på en av mini hindrerna. Min hjärna sa bara nej, vi kom så himmla fel. Men ponnyn tar beslutet om att hoppa ändå. Jag landade, klappade och styrde på hindret igen. Det var då jag fick känslan. Den alla letar efter när man provar häst. När jag var klar med provridningen, sa hejdå, gick tillbaka till bilen och stängde dörrarna. Direkt när dem var stänga sa jag till mamma

-Mamma jag vill ha ponnyn!

Den var så himla snäll. En ryttare som ponnyn inte känner hoppar upp och skummpar runt som en häffaklump på ryggen, vi kommer helt fel på hindret men den hoppar ändå. Grymt snäll! 

Men för att kunna veta om detta var dröm ponnyn så ville jag prova igen. 

Denna gång var det jag, mamma och supersystern. Vi kom dit och satte upp två hinder och en kombination. Inga jätte konstiga hinder men en vattenmattan under ena. Denna gång så njöt jag från början till slut. Ponnyn ställde upp och jag gav han så bra förutsättningar som möjligt. Efter detta så visste jag att jag skulle kunna fajta för att få denna ponny.

Nu står jag här idag (eller sitter) och ponnyn står cirka hundra meter ifrån mig i vårat stall. Jag är så nöjd. 

Men Noblesse behövde ju fortfarande säljas (tyvärr). En ridskola var här och provade. N skötte sig utmärkt! Idag var dagen. Den dagen då jag visste att jag skulle gråta som ett litet nyfött barn. Idag så är hon inte min längre. N står från och med idag på Djurgårdens ridskola. Dem kom och allt kändes ( och känns) bra. Vi skulle bara lasta henne. Dem bad mig göra det och med N i handen, gick vi ut till den lilla lastbilen. N är inte så van att åka lastbil, så hon kollade ganska skeptiskt på den, men efter bara ett par sekunder gick hon lugnt in. Jag satte fast henne och dem skulle stänga. N tittar efter mig och drar huvudet så långt hon kan åt mitt håll. Då sprack allt, tårarna bara rann. Dem gick inte att stoppa. Jag och mamma gick tillbaka till stallet, en häst fattigare. Tårarna sprutade och jag hullkade. Jag satt i stallgången med hennes täcke i mitt knä och grät i över en halvtimme. När jag till slut hade slutat gråta behövde jag rida den vita. Jag gick i sadelkammaren för att hämta benskydd, när jag såg alla Ns saker och då kom tårarna en gång till. Sammtidigt som jag gråter försöker jag fixa den vita, till ridining.

Som tur så var han helt grym idag. Vi red över en bock och en bom, som båda låg på medellinjen (så man kunde göra serpentinbågar i mellan och över dem). Han var lite pigg i början men lugnade snabbt ner sig. Byterna över bocken/bommen var helt klockrena. Dem har aldrig varit så bra. Han vart så mjuk och lätt jobbad i sidorna. 

Denna dag har haft mycket kännslor. Upp och ner. Men det är väl så livet är eller hur?

Tänkte passa på att skriva/säga att jag kommer en gång i veckan att hedra/tacka en person, som varit eller är extra viktig för mig. 

Denna vecka så vill jag hedra/tacka min underbara mamma. För att idag så har hon stott ut med en storgråtande, jobbig unge. Tack för att du är du och för att du finns. 

Pussar och kramar från en kännslosam Maria